Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gobseck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
överöser oss alltsedan freden och fyller marknaden med
stenar, som äro mindre vita än de indiska. Vid hovet bära
kvinnorna dem ännu. Går min fru till hovet?»
Medan han yttrade dessa förkrossande ord, undersökte
han med obeskrivlig glädje stenarna var för sig.
»Utan fläck», sade han. »Den här har en fläck, den här
har en liten rämna. Vackra diamanter.»
Hans bleka ansikte upplystes av stenarnas eld, så att jag
jämförde det med dessa gamla grönaktiga speglar, som man
finner i provinsvärdshusen och som uppfånga ljusreflexerna
utan att återkasta dem och förläna den resande, som är nog
modig att spegla sig i dem, utseendet av en person, som fått
slag.
»Nåväl!» sade greven och slog Gobseck på axeln.
Det gamla barnet spratt till. Han skilde sig från sina
leksaker och ställde dem på skrivbordet, satte sig och blev
åter procentare, hård, kall och glatt som en marmorpelare.
»Hur mycket behöver ni?»
»Hundratusen francs på tre år», sade greven.
»Möjligt!» svarade Gobseck, i det han ur en låda av
mahogny tog fram en oskattbart noga arbetad våg, hans
juvelskrin! Han vägde stenarna, i det han värderade deras
infattning efter det yttre intrycket — Gud allena vet hur
högt!
Under tiden kämpade greven mellan glädje och fruktan.
Grevinnan var liksom bedövad av en skräck, som jag höll
henne räkning för; det tycktes mig, att hon mätte djupet
av den avgrund, i vilken hon föll. Ännu kunde detta
kvinnohjärta känna ångerns kval; måhända behövdes endast en
ansträngning, en barmhärtig hand, som utsträcktes för att
rädda henne; jag gjorde ett försök.
»Tillhöra dessa diamanter er, min fru? » frågade jag med
tydlig stämma.
»Ja, min herre», svarade hon och gav mig en stolt
blick.
»Sätt upp återköpskontraktet, pratmakare», sade
Gobseck, steg upp och anvisade mig sin plats vid skrivbordet.
»Madame är gift, inte sant?» anmärkte jag.
Hon nickade jakande med otålighet.
»Jag sätter inte upp kontraktet», utbrast jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
