Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Das ewig weibliche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Gobsman ute, och de mötte honom dagligen,
vilket var den enklaste sak i världen, då han ju
aldrig i hela sitt liv gjort annat än sprungit på
Stockholms gator, och utan att ana det var han så bevakad
av alla dessa damer, som en kunglig person, då han
reser inkognito, är bevakad av detektiver; och var
och en av dessa damer hade småningom vant sig
att känna som svärmor för Rosa Mull och som mor
för Karl, ty kvinnornas natur är sådan, även då de
bo på pensionat och äro nyttiga.
Och nu kom Jenny. Det blev en händelse! Hade
det varit ett pensionat för herrar och Jenny varit
en herre, skulle så icke ha varit fallet, utan allt skulle
ha passerat obemärkt, och ingen skulle ha brytt sig
om orsaken till den nyes ankomst. Men nu visste
alla, att Jenny var dotter till rika Gobsman på
Söder, och man frågade Rosa, viskande, bakom
dörrar, inne i rummen, i tamburen bland kapporna, i
trappan, i förstugan, i porten, på gatan, överallt:
— Varför har fröken Gobsman flyttat till
pensionatet ?
Då viskade Rosa Mull tillbaka med handen för
munnen:
— De ha hantverkare hemma och reparera!
Alla damerna nickade belåtet och läto sig nöja
med detta svar. Vad de tänkte är däremot inte så
gott att veta, och vad värre är, det är oss likgiltigt.
Och så gå vi vidare i texten.
Första kvällen, då den lilla nu så intressanta
damen gjort sitt inträde i pensionatet, låste de båda
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
