Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 58. Fru - § 59. Glo-son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ste blommor äro derföre hennes attributer. smycken
P* hennes dr> eller oskuldsfulla bilder af hennes
eget vasen, sotn förklaras i återskenet af den
skft-raste moders-känsla. Hon har då otvifvelaktigt
ifrån början varit betraktad såsom en magna mater,
en moder för allt som lefver i naturen. All
anledning är således att tro, att den gamla
hedniska offerhög, som, under namn af Moderliögen,
förekommer vid Skäggalösa icke långt ifrån Frulund, en
gång varit henne helgad. Ännu på Rudbecks tid
offrade Wärends-folket uppå denna hög mat och dryck,
vid pingst och midsommar.
§ 59. Ett mythiskt väsen, som med den
hedniska guda-verlden står i ett tydligt, om än icke fullt
utredt sammanhang, ihogkommes ännu i Wärend
under namn af GIo-sm, ett ord, som väl får anses
här-ledt af verbet glo, i Wärendsmålet o: titta stort,
lysa, glänsa.
Glo-son omtalas allmänneligen såsom ett stort,
hvitt svin, med eld i ögonen och med eld
gnistrande utur sjelfva borsten, så att hon skiner som
ett bloss. För öfrigt beskrifves hon på olika sätt.
Efter somligas mening är hon stor som en snö-plog,
har ett vidunderligt snyte (p: tryne), med ofantliga
betar eller huggtänder, och löper fram med krökt
rygg och hufvudet böjdt ned emot jorden. Hennes
ögon brinna i hösen såsom en eld, och äro stora som
koppar eller skålar, och när hon grymtar, rungar det
ned i sjelfva jorden. Andra säga, att hon är såsom
en såg på ryggen. Man vill äfven veta, att på henne
rider en liten gubbe med röd pinnhätta,
hvarvid elden stinker omkring åt alla sidor, och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
