Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 89. Förvandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men svalan bär ännu det stulna silkenystanet fram*
man på bröstet, och saxen bär hon i stjerten, och
hon är förbannad, s& att hon aldrig kommer på grön
qvist Och när hon så flyger emellan himmel och
jord, sjunger hon:
Jungfru Maria skyllde mig, att jag
stal en sax och ett silke-nysta.
Jag svor om Gud, jag toget inte;
jag toget väl ilell (o: likväl),
jag toget väl ile—11.
Efter en annan uppteckning sjunger svalan:
Jag var jungfru Marie nyckelpiga.
Jag stal ett nystan och en sax.
Gud lön te mig det visserliga. —
När Vår Herre och Sankte Pehr vandrade här
i verlden, kommo de en gång till en gård. Bonden
var hemma; men ingen qvinna fanns i huset. Så
=:! frågade Vår Herre, hvar han hade sin hustru.
Bon-r den svarade tvärt, att »hon gick ut»; men det var
; allt osanning, för han hade sjelf tagit lifvet af sin
{• hustru och gömt henne under en höstack. När så
& Vår Herre såg hans onda sinne, förvandlade han
v bonden till en Gök. Och göken behåller ännu sitt
^ mordiska väsen; ty när han varit gök, förvandlar
;; han sig till en sparfhök, och den första fogel,
som han då tager, är den lilla ärlan, som var hans
fostermor och födde upp honom. Åfven säges det,
J. att om någon härmar göken, blir han så vred, att
han spyr ut sjelfva hjerteblodet, och deraf blir det
3 röda fläckar på blad och blommor. Men hvar
j,, göken far omkring, ropar han ideligen sitt »gick ut, gick
. ut!» och det räcker ända till slåttern. Men när han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
