Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 89. Förvandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
får se den första hö*åten, tystnar han; för, kan tro,
han ftr radd det skall röjas, att han tog Wvefc afnn
egen hustru. —
När Vår Herre var ett litet barn och gick på
jorden, kom han en gång till en käring, som skuHe
till att baka. Så bad hon honom gå ut och klyfva
litet bakeved, så ville hon ge honom en bake-kaka.
Och det gjorde han.
När han så kom in med veden, tände käringen
upp eld i ugnen och bakade; men till bake-kakan,
som hon lofvat bort, tog hon så för litet ämne. Men
när brödet var bakadt, hade den lilla kakan blifvit
lika stor som de andra. Då tog käringen ett nytt
ämne, som var ännu mindre; men allt gick det på
samma sätt. Till sist blef hon arg och utbrast: »du
har inte gjort skäl för så stor en kaka; du skall få
din kaka en annan gång.»
Som nu Vår Herre såg hennes onda sinne,
vredgades han och sade till käringen: »jag har klufvit
din ved, såsom du bad mig, och du gaf mig inte så
mycket som den lilla bake-kakan, du lofvade mig.
Nu skall du sjelf få fara och klyfva ved, och det så
länge som verlden står.» Dermed förvandlade han
henne till en Vipa- Men vipan far emellan himmel
och jord så länge verlden står, och hvar hon far,
ropar hon aldrig annat än »klyf ved! klyf ved!»—
Samma sägen går äfven om Spillkråkan. Hon var
en käring och Vår Herre slog henne i hufvudet med
grisslan. Grisslan blef så till en fogelnäbb. Men nftr
käringen for ut genom skorstens-pipan, blef hon »otig;
derföre är spillkråkan svart till färgen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
