Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 94. Menniskans ofrihet under andra väsens tydor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utån att våga en alutsatts om de väsen, från hvilka
de ursprungligen ansetts härröra:
Kliar högra ögat, så betyder det glädje; kliar
venstra ögat, betyder sorg.
Blöder näsan, men blott några få droppar, så
spöijes nytt, ehuru sällan godt
Komma små hvita fläckar på naglame, så
betyder det beröm, om de äro på högra handen; men
förtret, om de äro på den venstra. —
Om de tydor, genom hvilka alla slags naturväsen
och naturvättar öfva inflytelse på menniskan sjelf, och
på det lif som rörer sig omkring henne, ha vi
redan i det föregående flerestädes yttrat oss. Denna
inverkan omtalas oftast såsom flendtlig, och vållar
då mångfaldig förgerning eller förgörelse. Vänder sig
denna förgerning emot menniskans kropp och helsa,
så följer deraf sjukdom; vänder han sig emot
hennes lycka, mod, håg och sinne, så följer deraf
olycka, modstulenhet, hågvänning och
fler-faldig förvillelse. Hvad helst för ondt, som
träffar menniskan, kommer således utifrån, genom
osynlig och hemlighetsfull inverkan eller onda tydor,
och sjelfva hennes instinkter och hemligaste drifter
personifieras till följes-andar, hvilka först under en
senare epok uppgå i menniskans eget väsen.
Det sätt, hvarpå naturväsen och naturvättar
inverka på menniskan, fattades på skilda tider olika,
allt eftersom sjelfva dessa väsen på en olika
ut-vecklings-grad olika uppfattades. På det skede, när
de mythiska naturväsenen redan upplöst sig till
halft okroppsliga naturvättar, medan menniskosjälen
fattades såsom en okroppslig hamn eller Vård, antog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
