Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 98. Tydor af menniskans Ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes förgerning. Häraf det i våra äldre folkseder
öfverallt återkommande bruket, att blodigt hämnas
hvaije liden förolämpning.
Genom ordets makt kan menniskan till och med
kufva naturvättarne och onda andar, och vi ha i det
föregående (§ 65) anfört de vit-ord, med hvilka
man i Wärend ännu tror sig kunna vita bort
Necken, vid lögning i öppna sjön.
Men tydorna af det högt utsagda ordet kunna
icke blott, vara goda, utan äfven onda.
Föreställningen om ordets tydor ingår således väsendtligen
i den gamla folktron om förgerning och trolldom.
Onda menniskor tros ännu, genom ord, kunna vita
bölder uppå andra. Trollbackor kunna likaledes,
genom ord, vita på någon annan, vare sig man eller
qvinna, sina barnsängsvärkar. När trollbackan
Ingeborg Bogesdotter, år 1618, inför Konga härads ting
bekände, huru hon lade en hamn i sängen vid
mannens sida, anmärkes uttryckligen i protokollet, att
’hvad ord eller annat hon dertill brukade, kunde
»man uti all allmännelighet icke mycket efterfråga».
För att taga nyttan af sina grannqvinnors kor,
lagade hon så, att hon i dymmelveckan fick mjölk,
som hon då gaf åt sina egna kor; »men hvad ord
»hon dertill brukade, ville hon icke bekänna». Äfven
bekände hon sig hafva gjort Bjergaharar eller
Mjölkharar af sticke-stubbar, som voro brända i båda
ändar, hvarvid protokollet uttryckligen anmärker: »måste
frågas hvad ord hon dertill brukar.» Enligt ännu
gängse folktro, göra trollbackorna i dymmelveckan
sina mjölkharar, af sticke-stubbar, som äro brända i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
