Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
Nå, ändtligen hörde vi trillan rassla uppför den
steniga backen, och vi störtade alla nedåt
gårdsplanen för att öppna grindarna. Vi stodo med
skinande ansikten och mössorna i hand och hälsade
de anländande samt gnodde sedan om »Blackens»
trygga lunk upp till trappan för att riktigt »taga
emot».
Pastorn steg ur och hjälpte ur trillan ett äldre
fruntimmer, med hvardagligt, men godt utseende,
och till sist lyfte han ner Ulla Blenda, som med
nyfikna barnaögon såg sig omkring, samt
öfverlämnade henne till pastorskan. Vi pojkar bara
starr-bligade — det tycktes oss att vi aldrig förr skådat
ett så underskönt barn, en sådan Guds ängel på
jorden. Hon hade den finaste ansiktsoval, en liten
aristokratiskt böjd näsa och en purpurröd mun, som
ständigt log, och så stora blå ögon, klara och rena
som himlens blå, och hela den förtjusande
uppenbarelsen omgifven af ett svall af askblonda lockar,
fina såsom silke. Och med hvilken säkerhet rörde
sig icke den lilla! Ej ett spår af blyghet i den
främmande omgifningen. Hon frågade käckt, i det hon
pekade än på den ene och än på den andre af oss:
»Hvad heter du, stora gosse?» Skön Blenda lade oss
ögonblickligen för sina fötter.
Efter en dag återreste den gamla frun till
hufvudstaden och i prästgården återtog allt sin
vanliga gång. Lilla Blenda tycktes trifvas förträffligt,
och det var icke underligt. Hon hade inga tråkiga
läxor att läsa utan trippade omkring med sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
