- Project Runeberg -  Göteborg med dess omgifningar framställdt i taflor /
Text

(1859-1862) [MARC] [MARC] - Tema: Göteborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trädgårdsföreningens park

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


TRÄDGÅRDSFÖRENINGENS

PARK

DER PARK DES GARTENVEREINS.

¥jie Städte des Mittelalters mit ihren Ringmauern,
™ welche nicht allein mordlustige Feinde, sondern
auch erfrischende Luftströme ausschlossen, trugen
sicher ein eigenes, der mystischen Gefühlsrichtung
zusagendes Gepräge, durch ihre engen, dunkeln
Strassen, die sich labyrinthisch zwischen hohen,
spitz-giebeligen Häusern schlängelten. Ich bezweifle doch,
dass wir es in ihnen wohnlich finden würden, wir
bedürfen sowohl in geistiger, wie materieller
Beziehung “Licht und Luft“ und können nicht genug
dieser schönen Gottesgaben erhalten. Licht, mehr
Licht, und Luft voll auf von frischer, stärkender
Lebensluft ist die Losung unserer Zeit. Die
argand-schen Lampen sind der Gasbeleuchtung gewichen,
die Strassen legt man schnurgrade, breit und
ausmündend auf offene Marktplätze oder üppige
Parkanlagen, welche gleichsam die Lungen der Städte
bilden. - „ ,

Gothenburg ist in Betracht der .1 arkanlagen
nicht hinter seiner Zeit zurück geblieben. Wir
besitzen wenigsten Eine, deren geringster Werth ist, eine
der sliönsten Zierden der Stadt zu sein. Wenn der
Lärm der Strassen uns von dem labenden,
symbolisch bedeutungsvollen Leben der Natur entfernt,
so fühlen wir uns wieder als^ Ivind an der hohen
Mutter Brust, wenn wir an stillen Abenden uns im
Parke des Gartenvereins befinden. Ehe wir
denselben besassen, war Slottskogen (der Schlosswald)
das liebste und nächste Ziel der Naturliebhaber.
Ach! die Dryaden dieses Gehölzes verschwinden
mit seinen Eichen, die noch übergebliebenen
blicken umsonst von den steinigen Abhängen nach
jenen frischen Jünglingen und Mädchen, welche
früher unter ihren schattigen Kronen Blumen pflückten
oder Haschen spielten, denn schwarze Straftafeln
verjagen sie aus ihrer Nähe. Doch der Park des
Gartenvereins hat den Stadtbewohnern reichlichen
Ersatz geboten. Er ist unter Anderm ebenlalls auch
unsere luftige Kinderstube, voll von Blumen und
Schmetterlingen, mit und ohne Flügel, wurzelfest und
mit freiwilliger Bewegung begabt. Er ist heran
gewachsen wie durch Morganas Zaubersstab. Vor

Medeltidens städer med sina ringmurar, som
utestängde icke blott mordlystna fiender, utan
äfven helsosamma vindar — med sina trånga,
mörka gator, som labyrintiskt slingrade mellan höga
spetsbågehus, måste haft en egen, de mystiska
känslorna tilltalande pregel; men jag betviflar, att
nutidens menniskor i den skulle kunnat trifvas. Vi
vilja både i andlig och naturlig mening hafva ljus
och luft; vi knnna ej få nog af dessa elementer.
„Licht mehr Licht,“ och luft, fullt upp af frisk
stärkande lifsfrukt är tidens lösen i alla riktningar,
äfven den rent materiella. De argandska lyktorna
hafva vikit för gaslysningen, städernas gator
utstakas breda, snörröta och utmynnande i
luftreservoarerna af vidsträckta torg, och lummiga parker midt
i städernas sköte bilda likasom de lungor, med
hvilka de andas. _ =

Göteborg har i afseende på parkanläggning ej
gått efter sin tid. Vi ega åtminstone en, hvars
ringaste värde är, att vi kunna anföra honom som
en af stadens vackraste prydnader. Om
stadsbullret aflägsnar oss från _ naturens hugsvalande,
symboliskt betydelsefulla lif, så känna vi oss åter som
barn invid den höga modrens barm, när vi en stilla
afton befinna oss i Trädgårdsföreningens park.
Innan vi egde honom, var slottsskogen det käraste
och närmaste målet för dexu, som längtade ut i det
gröna. Ack, slottsskogens dryader försvinna tillika
med dess ekar; de få, som återstå, blicka från
klipp-sluttningarne fåfängt efter de rosenkindade gossar
och flickor, som fordom plockade blommor eller
sprungo enkeleken under deras kronor. Svarta
plikttaflor bortskrämma dem från de hulda
naturväsendenas grannskap. Men Trädgårdsföreningens
park har blifvit stadsboarne en riklig ersättning.
Han är bland annat äfven vår stora luftiga
barnkammare, full af fjärilar och blommor, bevingade
och obevingade, rotfasta och begåfvade med
frivilligrörelse. T-Tan har uppvext likasom under Morganas
trollspö. För sjutton år sedan funnos der endast
några pilar, och den sumpiga marken erbjöd kär
och der åt ungdomen dammar, för att om vintern

THE PUBLIC GARDENS AND PARK.

Che towns of the middleage with their walls,
which kept shut out not only cruel enemies but
also healthful winds — with their narrow and dark
streets, which wound in labyrinthian lines between
high gable-houses, must have had a peculiar and
mystic appearance; but I doubt, whether our
present generation would have been able to thrive in
them. We require both in the physical and
spiritual meaning of the word light and air and cannot
get enough of these elements. “Licht, mehr Licht“
and air, more air, full of fresh and reviving elements
is the watchword of our time in every direction,
even in that of the purest materialism. The gas
has superseded the lanterns, the streets are built
broad and straight, opening into airy and spacious
squares, and shady parks in the heart of the towns
form, as if it were, the lungs, through which they
breathe.

Gothenburg has not remained behind its time
with regard to parks. We possess at least one,
whose smallest value consists in its being one of
the finest ornaments of the town. If the noise of
the town has remoted us from the comforting and
refreshing life of nature, we feel again like children
at the mother’s breast, when finding ourselves on
fine evenings in the public park. Before we had
this park, Slottsskogen (the Castle wood) was the
dearest and nearest point for all those, that were
longing for the greenwood. Alas, the dryads of
the Castlewood are disappearing with its oaks, and
the few, that remain, are looldng in vain from
then-rocky declivities for the rosy cheeked boys and girls,
that once were gathering flowers or playing joy
fully under their leafy crowns. Black boards warn
them off everywhere and frighten them away from
the neighbourhood of those gentle beings of nature.
But the public gardens are a rich oompensation for
the inhabitants of the town. They serve among
other things even as our great and airy nursery,
full of butterflies and flowers, with and without
wings, rooted fast and gifted with free motion.
They have grown up as if created by a magic wand.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:14:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gotmo/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free