- Project Runeberg -  Gotska Sandön /
177

(1946) Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1946, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotska Sandön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Så många som möjligt av fåren drevos in i en fålla,
en omgärdslad grässlätt, där de stundom brukade
beta. Men där var det svårt att överraska dem. Det
gick icke med alla vindar, ty fingo de väder av
människa, rusade de ut. Ville man ha ett får till slakt
måste det skjutas. En gumse utstötte ett visselljud
och hjorden försvann, varpå man måste anställa samma
slags jakt som på de vilda bergsfåren i Canada.

Det hände att en mängd får under en följd av år
icke kunnat infångas för klippning. På dessa hade det
ena årslagret ull växt in i det andra och de gamla
pälsarna släpade som långa fällar.

Men då flygsandsplanteringen började måste
fåraveln upphöra, emedan fåren åto upp de bindande
växterna. Man måste anställa masslakt ett par år i
följd. Förut hade 50 à 60 får slaktats åt gången.
Fårkropparna saltades ned och exporterades — en
inkomstkälla som nu sinat ut. Man ser ännu grova
skeppsspikar i en och annan tall vid fyrstationen. Där
hängdes fårkropparna upp under slakten.

Det sista fåret på Sandön dödades år 1893 efter
en ordentlig jakt, ståtlig att åse — Karl Bourgström
till häst med jakthorn och beväpnad till tänderna.
Det var en gammal listig gumse, som länge gäckat
alla fångstförsök. Dess ull hängde i stora schok,
som blevo kvarsittande på buskarna under den vilda
jakten.

Att all slakt firades med matorgier, förstås av sig
självt. Fårstekskalaset var en behaglig omväxling i
säl- och flundredieten och Fåröborna passade på att
smörja kråset. De åto tills de voro oförmögna att
röra sig och en av gubbarna som trots all vänlig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:20:59 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gotska/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free