- On this page / på denna sida
- Trettonde brevet
- On this page / på denna sida
- Trettonde brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
FREDRIKA BREMER
deras mor ur skogen och ställde sig framför dem.
Skottet gick av, hon föll, ungarna sprungo in i skogen.
Jag säg att djurets tunga hängde långt ut på ena sidan,
och när jag sade något därom, visade mig bonden, att
tungan var nästan alldeles avbiten. "Hon har väl gjort
det i dödsångesten", tillade han. För första gången kände
jag medlidande med en varg. Jag kunde ej avhålla mig att
smekande stryka det vackra djurets huvud, i det jag sakta
sade: "Goda moder!" — "Låt oss gå, Fransiska!" sade
tvärt ma chére mére, och vi anträdde vårt återtåg på
samma vis, som vi gått fram. Ma chére mére såg mörk
ut, och under det vi gingo över torget, kunde jag ej låta
bli att ur mitt rörda hjärta säga: ’Vilka sköna känslor
kunna ej ligga hos djuren, som människan dock anser så
långt under sig! En varghona dör för sina ungar...!"
"Varghonans ungar", sade ma chére mére med ett
bittert uttryck, "hade ej gjort sin mor sorg. Hon dog i sin
stolthet över dem. Bättre dö med sönderbiten tunga, än
att leva med sönderfrätt hjärta."
Vi tego härefter båda. Längre fram kommo vi till en
Uten grön plan, inom vars plank vackra popplar reste sina
dallrande pyramider. Bänkar voro satta utanför planket,
på det även främmande vandrare skulle njuta av trädens
skugga. På en av bänkarna sutto två personer, som ådrogo
sig vår uppmärksamhet. Den ena var ett äldre fruntimmer
av hyggligt utseende, klädseln tarvlig men utmärkt snygg.
Bredvid henne satt en man, även snyggt klädd, med ett |
långt, blekt ansikte, hängande läpp och utseendet av en
fåne. Ma chére mére, som har en viss portion nyfikenhet,
nalkades de två. När vi kommo närmare, sågo vi att man- |
nen var blind. "Är denne hennes bror, kära fru ?" frågade
ma chére mére. "Min son!" svarade frun suckande.
"Son? Hur gammal är han?" — "25 år." — (Han såg
ut att vara femtio.) "Han är blind och — även döv, tror
jag?" fortfor ma chére mére. "Blind och döv och stum",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
