- On this page / på denna sida
- Tjuguförsta brevet
- On this page / på denna sida
- Tjuguförsta brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pati som är villkoret och den vissa borgen för en odödlig
äktenskaplig sällhet. V ^ ^
Mellan Bruno och Serena växlades nu varken ord eller
blickar, men när hon böjde sitt huvud i bön, böjde han
sitt när hennes finger visade honom versen, som skulle
sjungas följde han. Han tycktes vara lycklig åt att bedja
med henne. Då vi gingo ur kyrkan, var han vid hennes
sida och banade oss väg genom folket. Han förde oss i
vagnen. När den stannade vid Dahlska huset, stod han i
porten och gav oss handen för att stiga ur. Hans ansikte
var bestrålat av månen och hade ett skönt uttryck av milt
och förhöjt liv. "Jag ser dig snart åter T sade han till
Serena, i det han kysste hennes hand, sedan skakade han
björns och min och försvann. Jag har ej sett honom så
glatt vänlig.
Vi drucko vårt andra kaffe med de gamla Dahls.
Serena berättade med oskrymtad glädje för sina
morföräldrar sitt möte med Bruno samt hans löfte att snart hälsa
på dem. Det tycktes göra de gamla nöje.
"Vilken morgon!" sade Serena till mig, då vi ett
ögonblick voro ensamma. "O, Fanny, livet har sköna,
underbara stunder! När jag såg honom där, i det klara skenet
— när han sjöng med mig — ack! jag fruktar blott, att
min andakt från denna stund ej mera var ren — alla mina
böner voro för honom ...!"
Må ingen ha större synder att ångra!
Nu måste jag lämna dig, Maria, ty vagnen är
kommen, som skall avhämta oss till middagen hos ma chere
mére.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
