Grannarna / 237 (1927) Author: Fredrika Bremer Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Tjugutredje brevet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRANNARNA 237

du och hatar... hu! Allt omkring mig blir svart,
svart... svart..."

Hagar svimmade. Serena inkallade hennes sköterska
och skyndade själv, utom sig av smärta, in i sitt rum.
Där kastade hon sig på knä och utropade: "o, min
Gud, han ville då bedraga mig!" Allt var mörkt
omkring henne; dock icke länge.

2:dra skuggbilden.

"Kärleken är tålig och mild."

Hagar,
Ni vill då verkligen icke min död?

Serena.
Nej, Hagar. Måtte ni leva och vinna lugn!

Hagar.

Men om jag lever, skall jag förstöra ert lugn. Om
jag lever, skall ni aldrig bli lycklig!

Serena (med stilla nedslagenhet).

Jag har redan försakat hoppet därom.

Hagar.
Hans älskarinna hade ni fått bliva. Ni hade då varit
som jag, som många andra — men ^.f™.
aldrig, aldrig. Sara driver Hagar ur huset. Vill ni Diiva

hans älskarinna?

Serena (lugnt). ^

Nej, Hagar!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>