Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gråpappers-ansiktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fördomsfrihet och stora själsstyrka, gaf han utan vidare
invändning sitt samtycke.
Skalden utsatte själf den instundande natten därtill
och lät i ett af de inre rummen i palatset åt sig tillreda
en säng, samt förse sig med alla de bekvämligheter, han
för natten kunde behöfva. Då allt var i ordning,
hemförlofvade han sin betjäning och stängde själf porten efter
dem, sedan han förut noga undersökt alla rummen i
våningen. Därefter återvände han ensam till sängkammaren
och tillslöt omsorgsfullt dörren.
Goethe, skön och vördnadsbjudande till gestalt,
liksom till egenskaper, vandrade nu allena, under tysta
tankar, af och an i det rikt upplysta rummet. Klockan slog
elfva. Han satte sig ned vid kaminen, där ännu de
utbrunna kolen glimmade och spredo ifrån sig en stilla,
behaglig värme. Bullret på gatorna hade småningom
bortdött, blott ljudet af enskilda vandrares steg hördes
ännu, hvilket blott då och då öfverröstades af ugglornas
skrän från den angränsande slottsträdgården. Stora,
högtidliga tankar sväfvade fram, likt de saligas skimrande
vålnader, innanför skaldens höga panna. Han ville
afvakta midnattstimmen, förrän han gick till sängs.
I palatset var det tyst som i grafven. Tornuret lät
sitt dystra tolfslag ljuda öfver den slumrande staden.
Goethe reste sig upp, såg sig omkring, putsade ljusen
och beredde sig till hvila, men icke till sömn. Sedan
han klädt af sig och intagit sängen, fattade han en bok
— det var Herders senaste arbete — och läste, ehuru
med långa afbrott, flera sidor igenom. Ingen ovanlig syn,
icke ett knäpp förnam han.
Då det led emot dagningen, ämnade han utsläcka
ljusen och öfverlämna sig i Morphei hulda beskydd. Men,
fastän trött af en oupphörlig väntans ansträngningar,
fattade han beslutet att inom palatset icke tillsluta sina
ögon, ty han ville hvarken låta den återkommande
betjäningen finna sig sofvande, ej heller ådraga sig den
förebråelse, att han icke passat på, i händelse något
besynnerligt skulle inträffa. Men då det redan blifvit
ljusan dag, då sömnens gud, efter en genomvakad natt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
