Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men ingen skyndade emot honom, ingen räckte honom
handen, ingen helsade honom välkommen.
— Kännen I icke igen eder gemensamme vän?
— återtog Osman och steg framåt; men då drogo sig
alla ett steg tillbaka.
— Då jag for bort, runno edra tårar och I bjöden
mig alla vänskap intill döden; nu behöfver jag den,
ty jag återvänder som en fattig och eländig flykting;
Mina krigare hafva utropat en annan konung, och jag
måste flykta för att rädda mitt lif. I hafven försäkrat,
att edra lif och eder egendom tillhörde er konungslige
vän, och jag tror, att I viljen bistå mig, Rädden mitt
lif och döljen mig för mina fiender, som äro på väg
uppför floden och svart skola vara här.
Ett ögonblicks tystnad inträdde, hvarpå värden steg
fram och sade:
— Bäste vin, gerna vilja vi offra lif och blod
för dig; men vår nye konungs onåd våga vi icke åsamka
oss, derför vore det bäst, om du droge dina färde, dit
der dina fiender icke kunna söka dig. Ingen af oss
skall omnämna, att du varit här, och allas våra
lyckönskningar skola följa dig på färden.
— Ja, allas våra lyckönskningar! — instämde alla.
— Men skydd för natten och ett af edra fartyg
att flykta på kunnen I väl icke neka mig?
— Bäste vän, vi vilja offra alt för dig; men
vår nye konungs onåd ...
I stället för att gästerna förut dragit sig tillbaka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
