Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
började de nu under en mängd försäkringar och artigheter
tränga in på den stackars konungen, som under
vänskapsbetygelser skuffades ut genom dörren, hvilken af
värden sedan stängdes med dubbla lås, hvarpå dansen och
glädjen der inne började blifva ännu mera stormande
än förut.
När Osman kom ned i trädgården, suckade han
djupt och sade:
— Långt bättre var vaktkarlens grofva bekännelse:
»Hvad nytta har jag väl af en tiggares vänskap?» än
dessa hycklande smilares, som med vänskapen på läpparne
jaga mig bort från sin bullrande fest. Men ännu
har jag två vänner, och deras trofasthet skall blifva
min glädje.
Osman gick ut från trädgården och uppnådde snart
Maltos’ palats. Han steg uppför de breda marmortrapporna
och inträdde i salen, der Maltos satt och
bredvid honom Zirma.
— Min Zirma, och du min trognaste och bäste
vän! — ropade konungen och sträckte ut sin famn
mot dem begge, och snart hvilade de båda i hans armar.
Osman berättade nu för dem detsamma, som han
sagt åt sina vänner i festsalen, och tillade, att han var
fågelfri, samt att den nye konungen utlofvat, att den,
som utlemnade flyktingens hufvud, skulle bli förste
minister och dessutom ega rätt till ännu en nåd.
Maltos tillbjöd honom skydd och lät genast tillreda
ett präktigt sofgemak åt sin vän konungen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
