Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutade hon sin klagan, torkade bort tårarne och sporde sakta:
— Vill du hem nu, Knut? |
— Ja, mor.
Gumman tog honom vid armen och ledde honom ner
till kärran, och snart voro de på hemvägen. Icke ett ord
mer sade de till hvarann, och innan de hunno fram till
Vassängen, hade Knut somnat och låg nere i kärran med
hufvudet i modrens knä.
*
Flera veckor förgingo efter dansen på Vreten, utan att
ett ord yttradess derom nere på Vassängen. Det var, liksom
om mor och son båda väntade att den andra skulle taga till
ordet. Knuts första tanke, då han vaknade efter natten på
Vreten, var att han nu måste göra allvar af sin föresats att
draga bort från hemmet, sak samma hvart. Hellre ville han
tjena som dräng på främmande ställe än stanna på
Vassängen. Men knappt hade denna tanke uppstått, förr än han
kände hur kärt hemmet var honom, fastän det ofta synts
honom öde och mörkt. Lemnade han Vassängen, så måste
han ju också afsäga sig möjligheten att på länge få se och
tala med Anna, och det vore ju det värsta, som kunde hända
honom.
Flera gånger var Knut på väg att tala till mor Fredrika
om att han ville bort till hösten, men för hvar gång, han
skulle närma sig henne, så svek honom modet. Och med
hvar dag, som gick, blef det allt svårare för honom att säga
ut hvad han tänkte, ty det föreföll honom, som om mor
Fredrika ej längre var den samma som förr. Hennes sträfhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Jun 22 23:49:58 2020
(www-data)
(download)
<< Previous
Next >>
http://runeberg.org/grberatt/0055.html
