Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon är der inne. — Han gick af och an utan att se sig
omkring, hans ögon voro oaflåtligt fästa på stugan. Då han
kom till trappan, stannade han en stund. Karin satt ensam
i stugan, ty Lars hade icke stigit upp ännu. Hon var
mycket blek och hennes blick skygg. När Sven kom in, steg
hon upp och gick fram till spisen, så att hon kom att stå
till hälften vänd ifrån honom. Sven satte sig vid bordet,
men sade ingenting.
— Hvar har du varit? — frågade Karin efter en stund.
— Jag glömde mig qvar hos Ola i Bergvik.
Det blef åter tyst. Karin gick in i kammaren och kom
straxt ut igen. Hon hällde kaffe i en kopp, gick sakta fram
till Sven och räckte honom den.
Sven såg på henne, och då märkte han att hon skälfde
som af en frossa. Svens hjerta började redan urskulda Karin,
och den blick, han nu fäste på henne, var mild. — Tack —
sade han sakta och tog koppen från henne.
Karin gick ett par steg åt spisen till, men vände sig
genast om. Hennes ansigte uttryckte den förfärligaste ångest,
och ögonen stirrade vildt. Hon sträckte en arm mot Sven
och ropade hastigt: — Drick inte!
Sven ställde koppen på bordet och reste sig. En ryslig
aning genombäfvade honom.
— Hvad har du gifvit mig? — frågade han, och hans
stämma ljöd. som en hviskning.
Karin svarade ingenting. Hon stod som förvandlad till
en isstod. Blekheten i hennes ansigte hade öfvergått i en
askgrå färg. Hennes händer knöto sig krampaktigt, och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
