- Project Runeberg -  berättelser /
64

(1875) [MARC] Author: Richard Gustafsson With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sven såg dit, och hela hans kropp började skäifva. Han
stirrade ned i kjusan och andades dubbelt fortare.

— Karin! — mumlade han sakta. Med framsträckt
hals lyssnade han, för att uppfånga ett ljud af hvad de sade;
men omöjligt. Med ögonen måste han uppfatta allt, och
detta gjorde att de liksom trängdes ut ur sina hålor. Bengt
syntes kall och befallande, Karin upprörd. Hon lutade sig
intill honom och syntes bedja, men han förblef orörlig.
Plötsligt gjorde han en häftig rörelse med handen, och Sven
tyckte sig se hans ögon spruta lågor. Karin fattade den
utsträckta handen, men han slet den från henne. Hon ropade:
— Jag kan inte! — och i det samma nedföll hon på sina
knän, vridande händerna af förtviflan.

Mera kunde Sven icke se. Det svartnade för hans ögon,
och han sjönk ned som medvetslös. Det föreföll honom, som
om ett förfärligt slag kastat honom till marken. Då han
åter såg upp, voro Bengt och Karin borta, men i Svens själ
bodde en misstanke, ja, nästan en visshet om att den husliga
lyckan var sköflad, att lifvets glädje var med ens förbi. Lik
en drucken raglade han bort från berget och gick så nära
hemmet, att han såg stugan, men då vände han om igen.
Hela natten vankade Sven ute. Än gick han upp i qvarnen,
och än satte han sig nere vid ån och såg hur vattnet rusade
ned mot fallet. När morgonen kom, beslöt han sig dock för
att gå hem. Vinden blåste frisk mot hans bultande
tinningar, då han vandrade öfver gärdet, som låg närmast stugan.
Röken steg upp från skorstenen och slingrade sig som en orm
upp i den klara luften. Sven stirrade på stugan och tänkte:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 22 23:49:58 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/grberatt/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free