Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mörka ögon blicka förebrående mot henne. — Kommer du?
— ljöd hans bedjande röst för hennes öron, och hon ville
svara, men rösten svek henne.
— God morgon, barn! — ljöd en stämma bakom Karin.
Karin spratt till och vaknade upp ur sina drömmar, hon
vände sig om, och då hon såg sin far, smålog hon och helsade
god morgon.
— Du har varit uppe med solen, tror jag?
— Ja, far.
— Du är då inte trött efter dansen i går?
— Nej, far.
— Du dansar gerna med Lars, tror jag.
— Han dansar bra.
— Och den vackraste gossen i byn är han.
Karin sade ingenting, men hon tyckte sig se både Lars
och Johannes framför sig. Lars’ anletsdrag försvunno genast,
men Johannes stod qvar, och hans förebrående blick träffade
Karin.
— Lars är också rik. Alla flickor här på orten äflas
att få honom till man.
— Inte alla, far.
— Lars och hans far komma hit öfver till oss i qväll.
Karin såg hastigt upp på fadren, och hennes hjerta
genombäfvades af en aning.
— Deras ärende vet jag inte, men farsgubben lät mig
i går förstå att de skulle komma.
Gubben plirade knipslugt med ögonen, då han såg Karins
oro. Han klappade henne på kinden och nickade åt henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
