Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innan han gick ner till elfven för att se efter fiskredskapen.
Karin gick in i stugan, och då hon kom in i kammaren, satte
hon sig på en pall och brast i gråt.
Under dagens lopp talade far och dotter få ord till
hvarann, och Karin sökte allt jemt att få vara ensam. Mot
qvällen kom en båt öfver elfven, och i båten sutto två karlar,
en gammal och en ung. Det var bonden Per Larsson och
hans son Lars. De gingo båda upp till den röda stugan,
der Söder stod på trappan och helsade dem välkomna. Söder
följde sina gäster in 1 storstugan, der Karin höll på att ställa
i ordning fägnad åt de främmande. Till en början talade
gamle Per icke mycket, och Lars sade icke ett ord. Karin
hade satt sig i det mörkaste hörnet, så att Lars knappt kunde
se henne, då han någon gång vågade kasta blicken ditåt.
Efter några klunkar öl återfick Per målet och började nu
spörja om årsväxten, om kreaturen och om fisket. Söder
berättade om flera lyckliga notdrag och om sin stora fångst
på långrefven. Qvällen hade nära lupit till ända, innan Per
beslöt sig för att säga sitt ärende, men innan han började,
tog han en väldig klunk ur sin kanna.
— Min son är en präktig pojke — sade Per och såg
med en belåten rfin öfver till Lars.
— Det är han — svarade Söder.
— Han blir en gång den rikaste bonden i byn.
— Det blir han, far.
— Med rätta skulle han derför ha den rikaste flickan.
Söder såg upp på Per, och pannan lade sig i djupa
veck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
