Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
in. Han stannade några ögonblick framför henne med
vredgad blick, men då Karin bedjande höjde upp sina tårfyllda
ögon, vände han sig ifrån henne, liksom fruktade han sin
svaghet. Efter någon stund gick gubben in i kammaren och
slog hårdt igen dörren efter sig.
*
Karin steg upp, men vågade icke följa fadren. Hon
gick fram till fönstret och såg ut. Ett rosenrödt skimmer
hvilade öfver landskapet, och just nu försvann den sista
solstrålen bakom berget. Vid denna syn klappade Karins hjerta
fortare, och hon blickade orolig omkring sig. Nästan
omedvetet smög hon sig till dörren, öppnade den sakta och gick
ut. Halft springande begaf hon sig skogsvägen uppföre,
trängde sig genom hasselskogen och stod snart bland de
susande björkarna. Der stannade hon och andades ut, innan
hon sakta fortsatte sin gång. Kommen så långt, att hon kunde
se den öppna platsen och stenen, der hon brukade sitta,
stannade hon igen. Der satt någon på stenen. Det var
Johannes, som trodde sig vänta förgäfves, och som derföre sorgset
lutade hufvudet i handen. Då Karin såg honom, ville hon
vända om och skynda hem igen, men det var något, som
oemotståndligt höll henne qvar, ja, som förmådde henne att
närma sig honom.
Prasslet af hennes steg väckte Johannes ur hans sorgsna
tankar, och då han såg Karin, sprang han upp med
glädjestrålande ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/grberatt/0092.html
