Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag vill inte, far! — nästan ropade hon och kastade
sig i hans armar, men Söder sköt henne hastigt från sig,
så att hon vacklade och sjönk ned på bänken vid väggen.
— Vill du inte? — sade Söder med darrande stämma.
— Skam öfver henne, som försmår min son! — ropade
Per, blossande röd i ansigtet, och slog näfven i bordet, så att
ölkannan hoppade högt upp.
Lars steg upp, som för att gå fram till Karin, men Per
fattade honom i armen och sade: — Har hon försmått dig,
så må du heller aldrig tala henne till. Kom härifrån!
. — Vill du inte? — upprepade Söder och tog ett steg
närmare Karin, som gråtande dolde ansigtet i sina händer.
— Svara, flicka, vill du inte bli hans hustru?
— Jag kan inte — snyftade Karin.
Lars och hans far voro redan ute på backen. Söder
stod en stund orörlig, med blicken fäst på Karin, derpå
tog han sin mössa och gick ut. De tre karlarne följdes åt
ned till stranden utan att säga ett ord.
Då Lars skulle stiga i båten, sade han: — Det är svarta
Johannes, som är skuld till detta. |
— Johannes! — utropade Söder och höll Lars tillbaka.
— Hvad menar -du?
— Han har möten med Karin uppe i hagen.
— Du kan just ta honom till måg, jag trugar inte min
son på någon — sade Per och steg i båten.
Lars sköt ut båten och satte sig vid årorna.
Då båten landade på andra sidan, vände Söder åter upp
till stugan. Karin satt ännu qvar på bänken, då gubben kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
