Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt afsked åt sommaren, och kring stränderna af elfven höllo
änderna på att öfva sig i flygt till den långa resan åt söder.
Dörren till Söders stuga öppnades. Gubben och Karin
kommo ut, klädda i högtidskläder, ty det var söndag och
de skulle gå till Kyrkan, för första gången efter Karins
tillfrisknande efter den långa sjukdomen. Karin hade nämligen
icke genast blifvit frisk efter den uppskakande händelsen i
skogen, utan hon angreps af en häftig feber, som för ett par
månader nedlade henne på sjuksängen. Hon var nu mycket
blek, och ett drag af vemod, som förr icke fanns, hvilade
öfver hennes ansigte. Gubben och Karin gingo snedt öfver
gärdet och veko af in på kyrkvägen. Då de kommo in på
stora vägen, tog gubben hennes hand, och så vandrade de
framåt, lyssnande till fåglarne, som i den stora kyrkan,
naturen, sjöngo sina glada lofsånger.
Då de voro helt nära kyrkan, började klockorna att ringa.
— Klockorna ljuda så vackert i dag. De lofva lycka
och glädje — sade gubben.
— Ja, far — svarade Karin och log emot fadren, men
i hennes leende låg ett drag af sorg.
Gubben såg hennes tvungna leende och vände sig bort
för att qväfva en suck. Efter en stund sade han: — Jag
har hört att Johannes skall vara hemkommen nu.
Liljorna på Karins kinder försvunno ögonblickligen: vid
dessa ord, och purpurfärgade rosor myste der i stället.
— Han kommer kanske till kyrkan i dag — fortsatte
gubben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
