Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karin stannade och tryckte fadrens hand hårdt mellan
sina. — Du vill ju vara god mot honom nu, far? — sade hon.
— Jag skall inte tala honom till — svarade gubben
mulnande.
Tårarne trängde fram i Karins ögon, och då Söder såg
det, blef han åter mild och sade: — Jag skall göra, som du
vill, barn.
— Tack, far! — sade Karin, och i det leende, som nu
sväfvade på hennes läppar, fanns intet vemod.
Snart voro de framme vid kyrkan, och folket på
kyrkbacken samlade sig kring de båda nykomna. Sedan Karin
helsat på alla, sväfvade hennes blickar omkring, liksom sökte
hon någon, men hon fann icke den, hon sökte. I stället
mötte hennes ögon Lars och hans far, som sutto afsides på
stenmuren. Karin kände hur hjertat började slå saktare, men
hon nickade ändå vänligt åt dem. Lars helsade igen, men
Per vände bort sitt ansigte.
Orgeln brusade, och det spelades till ingång. Genom
helgedomens öppna portar tågade folket in och spridde sig i
bänkarne. Då Karin trädde in i kyrkan vid sin fars hand
och gick gången framåt, kände hon sitt hjerta betagas af djup
rörelse. Hon såg omkring sig och tyckte att allt var så nytt,
så vackert! Altartaflan med den korsfäste Kristus lockade
tårar i hennes ögon, och orgeln hade aldrig klingat så härligt
som nu.
Gudstjensten börjades, och Karin deltog deri af hela sitt
hjerta. Hennes själ uppfylldes af en outsäglig glädje, ty en
aning sade henne att alla, som hon älskade, voro i hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
