Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlägenhet och skyndade att säga till Johannes: — Du kan just
följa oss ett stycke på väg, så kunna vi få språkas vid.
— Tack, far — sade Johannes, och vid ljudet af hans
röst hemtade Karin mod att se upp i hans ögon, som strålade
af oblandad glädje.
En stund derefter vandrade alla tre på hemvägen till
Söders stuga. Gubben gick i midten och Johannes på
venstra sidan. Karin gick tyst hela vägen, men de båda andra
talade om jorden och om skogen, och Johannes gaf gubben
goda råd om hur han skulle ställa till med jordbruket åt
sig för kommande dagar. Då de kommit halfvägs, räckte
gubben Johannes sin hand till afsked, nickade hjertligt åt
honom och sade: — Välkommen hem till oss en annan gång.
— Tack för det, far — sade Johannes och vände sig
sedan till Karin.
— Då kommer du väl snart? — frågade Karin.
— Det kan du lita på.
Johannes tog Karins båda händer i sina, och i blicken,
som vexlades mellan de båda unga, omfamnade två själar
hvarann.
— Se så, krusa nu inte med hvad som ska vara —
sade gubben.
Karin och Johannes sågo på en gång öfver till gubben,
liksom ville de fråga, om de hade hört rätt. Den gamle
besvarade deras frågande blickar med ett kärleksfullt och något
skälmaktigt leende, som sade att de båda från den stunden
voro hans barn. Johannes släppte Karins händer, och i stället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
