- Project Runeberg -  berättelser /
92

(1875) [MARC] Author: Richard Gustafsson With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

närhet: Gud, fadren och Johannes. När presten hade sagt
amen, kastade Karin en blick ut öfver kyrkan, och se!
hennes aning var sann. Der borta vid nummertaflan stod
Johannes, och då Karins blick mötte hans, tyckte hon sig få
vingar och ville sväfva till honom.

— Hvad fattas dig, barn? — frågade gubben sakta, ty
han kände att Karins hand darrade, men i det samma kom
han att rikta blicken, dit Karin såg, och då behöfde han icke
något svar. Söder såg länge och stadigt på Johannes, och
denne såg frimodigt igen. Söder visste inte rätt, om han
skulle nicka, och det visste heller inte Johannes. I det
samma började presten att läsa »Fader vår», och då böjdes
alla hufvuden för Honom, som råder öfver alla. Hvarken
Karin eller Söder såg åt Johannes’ plats, förrän gudstjensten
var slut och de stego upp för att gå. Då var han borta,
men vid kyrkdörren var han dem till mötes.

En stund stodo Söder och Johannes midt emot hvarann
utan att säga ett ord. Karin stod bredvid fadren, och hennes
blickar flögo ängsligt mellan honom och Johannes.

— Guds fred, far! — sade slutligen Johannes.

— Guds fred — svarade gubben.

Johannes räckte fram sin hand, och Söder tryckte den
kraftigt. Deras ögon möttes i en vänlig blick, och de nickade
åt hvarann. Nu var det Karins tur att helsa på Johannes.
Han kom till henne och räckte henne handen. Hon tog
emot handen, men slog ned ögonen och rodnade ända upp
till hårfästet, ty det föreföll henne, som om allas ögon voro
riktade på henne i denna stund. Gubben såg Karins

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 22 23:49:58 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/grberatt/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free