Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skaran, par om par, somliga sjungande och andra skrattande
med full hals åt Antons krumsprång.
På andra sidan skogen låg Grantorpet med dertill hörande
egor. Framför stugan var en större gårdsplats, inhägnad
med en gärdesgård. Då den stojande hopen kom fram på
gården, gick Erik upp på förstugubron och bultade hårdt på
dörren, hvarpå hela skaran samfäldt uppstämde ett förfärligt,
ihållande tjut. Efter en stund öppnade Jan fönstret och
frågade hvad de ville.
— Jag bjuder Elin hem till dans hos mig! — ropade
Erik.
— Kan du inte skaffa dig någon annan att dansa med,
så får du allt dansa ensam — svarade Jan och stängde till
fönstret.
— Säger du det, så ska vi allt tala ur en annan ton!
— skrek Erik blossande röd och gaf dörren några väldiga
sparkar.
I det samma kastades en sten mot fönstret, och en ruta
klingade. Då hördes en qvinlig stämma inne i stugan ropa:
— För Guds skull, far, gå inte ut!
Men samma ögonblick stöttes dörren upp med sådan
häftighet, att Erik vid stöten raglade ned från förstugutrappan
och några steg ut på gården.
Jans resliga gestalt visade sig på trappan. Han såg
några ögonblick ut öfver hopen, liksom ville han räkna, hur
många de voro, och derpå sade han:
— Jag råder er att gå härifrån och låta mig och
barnet vara i fred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
