Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
qvar i det gamla, och då någon frågade honom, om han ej
snart ämnade flytta in, svarade han: — Som det nu är, trifs
jag bättre på gamla stället. — Flera gånger under
sommarens lopp besökte Erik Grantorpet, men dock aldrig utan att
ha något bestämdt ärende till Jan. Mot Elin visade han
sig alltid vänlig och glad, men utan att låta henne ana den
känsla, som allt mer började att få makt öfver hans hjerta.
En augustiafton satt Elin, efter slutadt dagsarbete, på
en sten uppe vid vägen, just der skogen öppnade sig för att
lemna rum åt Grantorpets gärden. Då hörde hon någon komma
på vägen och steg hastigt upp liksom för att springa emot
den kommande, men då hon såg Erik, ty det var han, satte
hon sig åter ned. Erik gick fram till henne och räckte
henne handen.
Den, som icke sett Erik på några månader, skulle nu
knappt kunnat känna igen honom, ty så förändrad var han.
Hans hy var friskare, och den förut slappa blicken var
öppen och klar. Det drag af spotskhet, som förut hvilat
öfver hans läppar, hade lemnat plats för ett uttryck af
svårmod.
Elin helsade skyggt och tog Eriks framsträckta hand.
Erik nickade och sade: — God afton, Elin!
Efter en stunds tystnad yttrade Elin: — Far är på logen,
om du vill tala med honom.
— Det är dig, Elin, jag vill tala med.
— Så, du vill tala med mig?
— Ja, jag ville att du en gång skulle förstå mig
— Det gör jag ju.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
