Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, inte rätt. Du är, som om du vore rädd för mig.
Elin svarade icke.
— Nu dricker jag aldrig mer. Hvem, tror du, har hjelpt
mig att stå emot frestelsen?
— Det har Gud gjort, käre Erik.
— Jag slutade, derför att du bad mig.
Då Erik satt länge utan att tala, vände sig Elin till
honom och frågade: — Tänker du inte snart flytta in i
nybygget?
— Ensam flyttar jag aldrig dit.
Elin såg med förvåning på honom.
— Ser du nu, du vill inte förstå mig. Både du och
fader Jan ha något emot mig. Men hvad är det då? Låt
mig veta hvad det är, Elin!
— Far säger att du inte tror på den gode Guden.
Eriks blick mörknade. Men molnen försvunno snart, och
han sade: — Sedan jag lärde känna dig, Elin, är jag inte
mera som förr.
— Tack Erik, det gör mig glad att se dig så.
Elin såg småleende upp på Erik, men då hennes blick
träffade hans, blef hon så underlig till mods, ty i Eriks öga
brann en glans, som hon icke sett der förr. Erik fattade
hennes hand och frågade ömt: — Trodde du att jag skulle
hit i qväll, efter du satt dig här?
— Nej, Erik. Jag väntade Vikbo-Lars.
Erik sprang upp, som stungen af en orm. I det samma
hördes steg från skogsvägen.
— Der är han! — ropade Elin och steg upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
