Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Elektrisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424
ELEKTRISK BELYSNING.
till kolspetsarne. Dessa äro innan strömmens slutning i
beröring, emedan den öfre kolhållaren eger någon öfvervigt. Men»
när strömmen genomgår lampan, blifver trådspiralen J5:s verkan
förherskande, könen K intränger djupare i sin spiral, och de
två kolspetsarne aflägsnas från hvarandra, så att ljusbågen kan
alstras. När motståndet hos bågen växer i
den mån kolspetsarne förtäras, kommer en
större del af strömmen att genomgå
spiralen A och järnkärnan J neddrages,
hvarvid B lyftes, så att ljusbågens längd
förminskas. Regleringen sker sålunda på
enklaste sätt.
När, såsom oftast är händelsen, flera
lampor äro anbragta i följd efter hvarandra,
är det nödvändigt, att om en lampa slocknar,
t. ex. genom att kolspetsarne äro utbrunna,,
denna lampa utestänges ur ledningen. Det
är för den skull elektromagneten C är
införd. Vid ledningens afbrott förlorar denna
magnet sin magnetism, dess ankare D
attraheras icke längre, utan kommer i kontakt
med E. Strömmen går då från k till E
samt genom den korta grofva tråden kring
J samt till l och & utan att för öfrigt
genomgå lampan.
Fig. 236 visar huru i verkligheten
Pilsenlampan är anordnad. Den är utförd
för väsentligt olika ljusintensiteter. Sålunda
fans vid elektricitetsutställningen i Wien en
sådan lampa, afsedd för 20,000 normalljus.
Men vanligtvis begagnas vida mindre
lju&-intensitet, t. ex. 1,500 normalljus. Detta
gäller för en riktning, bildande vid pass 45°
vinkel mot horisontalplanet nedåt, efter
hvilken den största ljusstyrkan förefinnes.
Vid Pilsenlampan användes såsom vi
sett koniska järnkärnor i trådspiralerna.
Afsigten härmed är att erhålla en jämnare
verkan än hvad som vore möjligt med cylindriska järnkärnor,,
hvilkas attraktion är störst, när ena änden är vid spiralens midt,
och noll, när bådas midtpunkter sammanfalla. Såsom Böttcher och
Bruger visat blifver dock denna utjämning ingalunda fullständig,
Fig. 237 lemnar enligt den sistnämndes försöksresultat begrepp om
attraktionen, som trådspiraler utöfva på cylindriska och koniska
järnkärnor. Här är kärnans nedsänkning i spiralen afsatt
såsom abscissa och motsvarande attraktion i gram såsom ordinata.
FIG. 236.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
