Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liksom med hvita lockar, och högt uppe svajade några
ormbunkar som plym.
Klippblocket hade stått på berget i många tusen år, och
derför hade det nu ledsnat att stå på samma fläck och se,
hur träden nere i dalen skiftade färg allt efter årstiderna.
En dag gick räfven förbi, och då ropade klippblocket:
— Hör på, fader Mickel, du, som är så listig, kan väl
hjelpa mig härifrån?
Räfven gick omkring klippblocket flera gånger, men så
skakade han på hufvudet och sade:
— Dig kan ingen hjelpa, du får allt stå här till
domedags otta du!
Och så gick räfven sin väg.
En kulen vinterdag brusade nordanstormen fram öfver
berget.
— Tag mig med dig! — ropade klippblocket.
— Det ska gå som en dans det! — svarade stormen
och kastade sig med all sin styrka mot blocket; men det
rörde sig ej ur stället, endast snön, som låg ofvanpå, yrde
omkring i hvirflar och flög ned till skogsdungarne nere i
dalen.
— Dig kan ingen hjelpa, du får allt stå här till
domedags otta du! — röt stormen och rusade vidare fram öfver
grantopparne.
När våren kom, släpptes kreaturen ut i skogen och kommo
då alltid fram till bergssluttningen för att söka en väg ned
till den saftiga grönskan der nere.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
