Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nu ska jag passa på — tänkte klippblocket och
ropade till tjuren: — Du, som är så stor och stark, kan nog
hjelpa mig att komma härifrån!
— Om någon kan göra det, så är det väl jag —
svarade tjuren. — Jag är ensam starkare än tolf man, och jag
skall nog ge dig en knuff, så att du trillar omkull.
Tjuren ställde sig nedanför klippblocket och satte
hornen mot stenen. Han stångade af alla krafter, men
klippblocket rörde sig icke en tum. Då blef tjuren rasande och
stötte hornen så hårdt mot klippan, att de sprungo af invid
hufvudet. Med blödande panna vände sig tjuren bort och
bölade:
— Dig kan ingen hjelpa, du får allt stå der till
domedags otta du!
Vallgossen, som vaktade kreaturen, hade sett hur tjuren
stångat mot blocket, och då han närmade sig, sade han:
— Den der har jag lust att rulla ned. Usch, hvad det
ska braka i berget!
Klippblocket kände hur det klack till i det vid ljudet.
af menniskorösten, men så tänkte det: — När den listige
räfven sade nej; när nordanstormen ingenting förmådde, och
när tjuren, som är starkare än tolf man, inte kunde hjelpa
mig, hvad ska då den der stackaren kunna göra!
Vallgossen sökte ut ett par starka grenar, och så ställde
han sig vid den sidan af blocket, som vette uppåt berget.
Der syntes en bred öppning mellan berget och jättehalsen.
Gossen satte ändan af den ena grenen in i öppningen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
