Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade, som man säger, ögonen med sig, och hvad andra kastade
bort, det tog han vara på — ty — sade han — det duger
alltid till något! — Och så stoppade han hittegodset i sin
stora skinnklädda ficka.
En qväll då han kom från arbetet och gick hemåt, låg
der en repstump på vägen. — Duger alltid till något — sa’
Olle och stack repet i fickan. Och så tänkte han: — Nu
har jag rep, men inte går jag och hänger mig för det, ty då
kan jag ju aldrig få gifta mig med Rosa-lill, och det vill jag
1 alla fall göra.
Det skymtade till något gult vid vägkanten, och då Olle
såg efter, så var det en stor ostkant, som någon af drängarne
kastat bort, ty på herrgården var det så godt om mat, att de
flesta drängarne bara åto innanmätet i osten och slängde bort
kanterna.
— Duger alltid till något! — sa Olle och stack
ostkanten i fickan.
När Olle kom fram till gården, så mötte han Rosa-lill,
som kom från hönshuset, ty kycklingarne voro hennes
gunstlingar och hon kastade så gerna korn åt dem. Rosa-lill såg
inte glad ut, och på hennes ögon syntes att hon gråtit. Det
gjorde Olle ondt att se, och derför tog han mod till sig och
sade:
— Här kommer jag, som ska göra Rosa-lill glad igen.
— Ack nej, käre Olle, det är slut med min glädje nu,
för 1 morgon måste jag gifta mig med långa baron — sade
Rosa-lill och grät.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
