Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fått i sitt sinne att ju mer han kunde samla, ju större glädje
skulle han till sist få njuta i lifvet.
Rundt omkring eken växte en hel skog af hasselbuskar
med de allra präktigaste nötter, hvarför man med skäl kunde
säga, att ekorren hade de bästa utsigter i verlden att kunna
ta sig fram; men sjelf tyckte han inte det, och det riktigt
skar honom i hjertat, när han ibland såg någon annan ekorre
komma till hasselskogen för att hemta en nötklase. Då
skyndade han alltid att jaga bort inkräktaren, ty ensam ville han
vara om härligheten.
Från den stund, då ekorren lemnade far och mor, som
bodde på andra sidan ängen, började han att dra till hus.
Allt, som han ansåg vara af något värde, tog han vara på och
gömde inuti ekens stam.
— Du arbetar på din bosättning, kan jag se! — qvittrade
en liten bofink, som satt på en af ekens qvistar och med
hufvudet på sned betraktade ekorrens rastlösa arbete.
— Ack, gunås, det räcker inte till för mig ensam —
suckade ekorren och såg så gudsnådlig ut. — Jag har min
sann inte kunnat samla så mycket, att det räcker för en
enda dag.
| — Åh, du har allt multum der inne i eken — sade
bofinken och klippte med ögonen.
— Det är inte sannt! — ropade ekorren ifrigt. — Jag
har ingenting. Och sprider du ut andra rykten om mig, så
skall jag bita hufvudet af dig, om jag får fatt på dig.
— Nå nå, var inte så häftig, käre granne. Jag trodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
