Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bara jag att du arbetade så der, för att du snart tänkte hålla
bröllop.
— Jag arme fattig stackare har visst inte råd att
gifta mig!
— Men, käre vän, om du skaffar dig en bra hustru, så
skall hon bhjelpa dig att bära lifvets börda och göra lifvet
gladt för dig. Jag känner en liten ekorrfröken, vacker och
huslig, och om du vill, skall jag flyga å stad och fria för dig.
— Gud bevare mig väl! — utropade ekorren och såg
helt förskräckt ut. — En hustru och så boet fullt med
hungriga ungar, det vore väl nätt upp den värsta olycka, som
kunde hända mig.
—- Säg icke så, ty hvad är lifvet utan kärlek! — sjöng
bofinken och slog en drill af förtjusning vid tanken på makan,
som han snart skulle möta. Men under tiden han tänkte på
det, sprang ekorren sin väg för att åter knoga och dra till hus.
När den tiden kom, att nötterna och ekollonen blefvo
mogna, arbetade ekorren, från det att solen gick upp, och till
sent på qvällen, så länge han kunde se. Han unnade sig
icke en minuts ro eller rast, utan sprang efter den ena
nötklasen efter den andra och kastade ned i sitt magasin inne i
eken. Ofta smakade han icke en bit mat på hela dagen,
och då qvällen kom och han satt der inne på den stora
nöthögen, så nändes han icke att taga sig ett godt mål, utan
gick ofta ut för att stilla sin hunger med några frön och
annat ätbart, som han i hast kunde hitta på. När han sedan
återvände in i boet, svag och matt af fasta och arbete, kände
han sig dock rätt belåten, när han märkte att han redan hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
