Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullt, ända ut i ingången, ja så fullt, att han sjelf måste sitta
utanför.
Nu var då den stund inne, då den rike ekorren skulle
känna sig riktigt lycklig. Han försökte också att göra det,
men det ville inte lyckas. Visserligen kände han liksom en
varm belåtenhet inom sig vid tanken på de mång tusende
nötterna, som lågo der inne i trädstammen, men i sjelfva
verket frös han så, att han skakade, ty det var bistert kallt
på qvällen. Fram på natten kände han sig alldeles stel, och
han skulle gerna velat krypa in i boet, men för att få rum
måste kan kasta ut något af nötterna, och det nändes han icke.
— Huuuu, nu skulle kanske en hustru vara bra att ha
— kuttrade ekorren, ty han kände att han var sjuk och be-
höfde hjelp.
Men ingen lefvande varelse fanns i hans närhet, ty han
hade skrämt bort alla med sin snålhet.
Och kölden tog till, och ekorren stelnade allt mer och
mer. Till sist ville han offra något af sin skatt för att få
plats i boet; men då var han för svag att krafsa bort
nötterna, och i tida morgonstunden dog han och satt liflös med
öppna ögon, ty ingen fanns, som slöt hans ögon i döden.
Dagen derpå flög bofinken till den rike ekorrens aflägsna
slägtingar och omtalade, hvad som händt, och slägtingarne
skyndade genast å stad och gjorde sig glada dagar af den
samlade skatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
