Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Dagen derefter blef på eftermiddagen
förstaden utanför Vesterport påtänd. Brandoset dref in
öfver staden och gjorde folk oroliga, och då det
i skumrasket, medan elden kastade sitt röda skimmer
öfver Fruetaarns väderbitna murar och lekte på de
gylne kulorna på Petri-kyrkans spira, hette att
fienden kom ned öfver Valdbybacke, gick det som
en rädd suck genom hela staden. Genom alla gator,
gränder och prång ljöd det ängsligt och beklämdt:
»svenskarne, svenskarne!» Pojkar sprungo genom
staden och ropade ut det med skallande röster, folk for
på dörrarna och stirrade ängsligt vester ut, bodarna
stängdes, jernkrämarne samlade skyndsamt in sitt
skrammelverk; det var som de hederliga menniskorna
väntade, att fiendens väldige här strax skulle strömma
ut öfver staden.
Längs vallen och på de tillstötande gatorna var
det svart af folk, som stirrade efter elden; likväl var
det också många samlade på ställen, der man icke
kunde se något till branden, således utefter
Löngången och Vattenkonsten. Det var många ting på tal
der: först och främst när svenskarne skulle börja sitt
angrepp; nu i natt eller först i morgon.
Gert Pyper, färgaren der bort vid Vattenkonsten,
menade att nu skulle det börja, strax efter sedan de
kommit i ordning efter marschen. Hvad skulle de
dröja för?
Islands-köpmannen Erik Lauritz bort från
Farver-gade menade att det vore ett sådant vågspel att i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
