Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o
Hans Didrichsen Bartskjær oroligt fram och tillbaka
öfver det med konstigt flätade halmmattor belagda
golfvet. Han stannade sinnesfrånvarande framför
taflorna på väggarna och betraktade som det syntes
med stor uppmärksamhet de bara, fylliga nymferna,
som lågo utsträckta i skuggan af mörka träd, de
badande Susannorna och den sliskiga Judith med de
starka, nakna armarna; men länge förmådde de icke
fängsla honom, han gick fram till fönstret och lät
blicken rastlöst vandra om från den gråhvita himlen
till de våta, skimrande koppartaken och de
långsträckta högarna af grumligt snöstöp nere på
slottsgården. Så började han igen sin oroliga vandring,
mumlande och gestikulerande.
Det föreföll honom som någon gick i dörren,
han stannade plötsligt och lyssnade: nej! Så drog
han tungt anden och sjönk ned på en stol och der
satt han och suckade och gned beklämd sina
hand-flator mot hvarandra, då dörren verkligen gick upp
och en halfgammal qvinna med en stor
falbelad-mössa af rödprickigt tyg försigtigt vinkade åt honom.
Presten fattade sig, stack kyrkboken under
armen, glattade på sin samaria och trädde in i
sjukrummet.
Det var ett stort, ovalt rum; från golf till tak
med mörk panel, från hvars starkt fördjupade
midtel-fyllningar en rad bistra, brokigt målade hufvud af turkar
och morer grinade fram med hvita tänder. Ett tunnt,
blågrått kläde, hvarmed det smala, djupa gallerfönstret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
