Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
det? Eller skall jag öppna belgen på dig med min
Stingendal, så din lefver och lunga må kunna se med?
Hva’ sa’, skall jag det? hva’ sa’, ditt nöt!»
Han sprang upp och gjorde sig lång i ansigtet.
»Hyttar du?» hväste han med nordskånsk accent,
»vet du din träckunge, hvem du hyttar? Tag mig
helvetes furste, slår jag din ...»
»Nej, nej», sade han med sin rigtiga röst, »det
är visserligen nog stor lustighet att börja med; nej,
nu!» och han satte sig ned, stödde händerna långt
ut på knäna liksom för att undgå sin måge, gjorde
sig tjock och plussig och hvisslade med lugn
betänksamhet, alldeles för långsamt, visan om Roselil
och herr Peder. Derpå höll han upp, rullade ögonen
förälskadt och ropade kelande:
»Papegoj-a! lilla papegoj-a», hvisslade igen, men
hade nu svårt för att på samma gång draga upp
munnen till ett inställsamt smil. »Lilla sockerdocka!»
utropade han derpå, »lilla honingssnut! tom till mig,
lilla gis, tom till mig! Vill du hafva vin, lilla
kiss-unge? hafva sött, sött vin af lilla kruset?»
Ater skiftade han målföre, han lutade sig fram
i stolen, plirade med ena ögat och kammade med
krökta fingrar i ett långt, inbilladt hakskägg.
»Stanna nu här», sade han smeksamt, »stanna
nu här, skön Karen, aldrig skall jag öfvergifva dig
och du skall heller aldrig öfvergifva mig», och hans
rö3t blef gråtmild, »vi skola aldrig öfvergifva
hvarandra, kära, kära hjertandes, aldrig i verlden. Gods
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
