Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gå med Karna på Skansen, men hon sade nej tack,
ty hon skulle ut till Stora Skuggan och se Karin
Beata skjuta, det var mycket mera spännande och
då måste jag följa med och se denna besynnerliga
syn. Hade jag en ledig kväll att erbjuda henne, då
var hon antingen bortbjuden med Maj t eller hade
läxor för lärarinnan som skulle hålla uppe hennes
skolkunskaper.
Kristian förstod inte alls hur tragiskt detta var,
han bara skrattade åt Karna för att hon bar sig åt
precis likadant som han själv. Jag tog väl inte
hennes ilska på allvar. Jag skulle ju när som helst få
henne tillbaka.
Men jag har inte fått henne tillbaka, inte än.
Jag fick tillåtelse att betala för Karna hos läkare
och lärarinna och det var mig till en början till
tröst. Men en dag då jag var på middag för att
träffa Karl, lämnade mig Karna en kvitterad
räkning på ett bandage och sa i obeskrivligt näsvis ton:
— Här har du ditt filatsavkonbrev.
— Vad säger du?
— Jaså kan du inte fikonspråket? frågade hon
och stirrade mig in i ögonen utan förbannande.
Det var en förgiftad pil att kalla räkningen för
avlatsbrev, så väl riktad som om hon lärt att skjuta
av K. B. Men den efterlämnade inte det sår hon
tänkt sig. Det behövdes bara att Kristian höll sin
hand mot mitt hjärta ett ögonblick så var såret
läkt.
■296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
