Gamla Stockholm. Anteckningar ur tryckta och otryckta källor / 1 (1882) Author: Claës Lundin, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Stockholmspromenad på 1730-talet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En Stockholmspromenad på 1730-talet.

(Såsom inledning.)

Vice-Notarien i Norra Ciämnärs-Cammaren, ny-utnämde
Notarius vid Klädeshallen, Herr Leonhard Wetter, hade
haft en sömnlös natt der han en Majmorgon låg i sin
stora björksäng tre trappor upp i huset N:o 2 Capiteinsgatan
på Ladugårdslandet. Han hade med ängslan räknat nattens
timmar. Hvarje gång hans Kockska väggur slog full timme hörde
han den nyinrättade[1] brandvaktens reglementerade rop:

»Klo - oc - kan är 0 - - - 0 sla - gen. Guds härliga, milda och mächtiga hand Bewahre wår Stad för eld och brand!»

Fig. 1. Brandvakts-Sax. Ur Outher’s voyage. 1736.

Men han var alldeles för ovaken för att kunna
uppfånga melodien till den senare afdelningcn.

Emellan, som han tyckte, tre och fyra hörde
han ljudet af tunga osäkra fötter nere på gatan.
Derpå ett colloquium som varade en half timme;
och så ett skrik för tre röster, tills ljudet af en större
sax (fig. 1) kom och afklippte upptåget som
slutade med en kapplöpning. Derpå hörde han Erich
Næsmans nygjutna bönklocka i Ladugårdslandskyrkans
stapel ringa in dagen klockan fyra. Det var
i gryningen, men solen hade ännu icke visat sig.
Herr Leonhard tog sin Daniel Menlös (såsom han
efter utgifvaren kallade sin almanacha) och utrönte,
att solen hade försofvit sig 24 minuter, ty hon skulle
ha varit uppe 3 och 36. För att komma under fund
med rätta förhållandet, ref han till sig sin storblommiga
sidennattrock, som han året förut fått in från Canton med sin
vän skeppspredikanten på Fredericus Rex,[2] lade in en sked

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>