Gamla Stockholm. Anteckningar ur tryckta och otryckta källor / 28 (1882) Author: Claës Lundin, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Högtiderna Jul och Påsk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kap. I.

Högtiderna Jul och Påsk.

För några årtionden sedan började Stockholms Jul bebåda sin
ankomst sista veckan i November, då första Adventsöndagen inträffar och
på hvilken en något festligare sång, utom Adventpsalmcn »Gör porten
hög, gör dörren bred» eller »Bereden väg för Herran I Berg,
sjunken; djup, stån opp!;> bestods från orgelläktaren.[1] Första Söndagen
i December sammankallades det gamla borgarhusets barn, och nu
öppnades sparbössorna; behållningen utgjorde då ett uttryck ategarens
(lit i skolan under det förflutna året. Kassorna räknades, och sedan
en del blifvit afsatt till husets pensionärer, hvilka mest utgjordes af
gamla sjukliga uttjenade ammor och äldre manliga orkeslösa, hvilka
under året aflagt regelbundna besök på sina vissa dagar och deraf
erhållit namn såsom Tisdagsgubben, Söndagsgubben,
Sabbathsbergs-gumman, och så uppgjordes program för julklappars inköpande åt
familjens medlemmar, frän den Ostindiska näsduken åt far till
tjenste-flickornas schaletter och drängens häfdvunna nattkappa och
cigarrmunstycke; den hemlighetsfulla stämningsrika jultiden var inne.

Oroande förebud började nu också visa sig i våningen;
gardinerna togos ner och de gapande fönsteröppningarne blottades;
sän-garnc började se obäddade ut, ty de hvita öfvertäckena voro
försvunna; möblerna flyttade platser och hela huset andades en
hemlighetsfull icke otreflig vantrefnad. I köket var fullt upplopp;
slag-tardrängen hade varit hemma och styckat grisen, hvilket haft till följd
en långvarig förrättning med vissa af djurets ädlare delar; en ståtlig
pressylta lyste och försvann i källaren för att icke synas förrän den
stora dagen; deremot uppträdde grisfötterna redan i förskott vid
aftonbordet och istersmöret blef en stående adventsrätt. Man hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>