Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sibyllinerna och Völuspa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högbildade östern lämnade den kunskap, som där förut fanns
om romerska tungomålet och litteraturen, att alldeles
förfalla. När den grekiske munken Maximus Planudes i
trettonde århundradet öfversatte för sina landsmän
skrifter af Cato, Cicero, Ovidius och Boethius, hade han under
många århundraden icke haft någon föregångare i
kännedomen om eller intresset för västerlandets litterära alster.
Ej under då, om i västerlandet flertalet af Hellas’ och
Byzans’ framstående skriftställare ej var ens till namnet
kändt. En grekisk handskrift hade svårt att finna vägen
väster ut, äfven då rykten om hennes innehåll hade nått
de därvarande lärdes öra och retat deras vetgirighet. Ett
bland många intyg härom bjuda oss Dionysius
Areopagitens skrifter. De upptäcktes i östern omkring år 532
under den då pågående striden med monofysiterna och
väckte stort uppseende, ty den föregifne författaren var
Dionysius athenaren, Paulus’ lärjunge, ledamoten af
areopagen, och de handlade om de mest anslående ämnen:
om änglaordningarna eller den himmelska hierarkien, om
hennes afbild, den jordiska, om de gudomliga namnen och
om den mystiska teologien. Icke dess mindre, och ehuru
legenden hade sammanknutit Dionysius namn och
martyrskap med kristendomens första framträdande i
Frankrike, dröjde det ända till år 827, således nära tre hundra
år, innan den första och enda areopagitiska handskriften
kom till Frankrike, och hon kom då som en gåfva från
kejsar Mikael II till kejsar Ludvig den fromme. Intet
spår förefinnes däraf, att denna handskrift skulle blifvit
afskrifven och spridd i det västra Europa. Man hade i
stället att se sig om efter en person, tillräckligt
hemmastadd i grekiskan för att kunna öfversätta henne till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
