- Project Runeberg -  Fädernas gudasaga m.m. /
468

(1906) [MARC] Author: Viktor Rydberg - Tema: Tradition: Myths, Tales, Songs
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astrologien och Merlin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att Galfrid genom byzantinsk mellanhand lärt känna denna
enskildhet hos sibyllisten och härmat henne.

Sannolikt hafva alla våra läsare mer än en gång
betraktat en figurerad stjärnkarta eller himmelsglob.
Människo- och djurskepnader te sig där i mycket olika
ställningar, och icke sällan så, att den ena stjärnbilden står
öfver den andras rygg. Är betraktaren aldrig så litet
hemma i den grekisk-romerska mytologien, plägar väl
åsynen af de brokiga skepnaderna frammana minnen af
mången ridfärd, besjungen af skalderna. Den första bilden
i djurkretsen, väduren med den gyllne ullen, är ju
densamme, från hvars rygg Helle föll i hafvet. Den andra
figuren, oxen, påminner också om en ridfärd, firad i äldre
och nyare tider af sången och penseln. Det är ju samme
oxe, som lånade Jupiter sin skepnad och bar prinsessan
Europa öfver vågorna. Manilius (II, 489 ff.) förtäljer
oss, att oxen ännu har detta äfventyr i kärt minne och
sedan dess fått för det täcka könet ett visst tycke, som
yppar sig i hans böjelse för stjärnbilden jungfrun, den
enda dam, på hvilken zodiakens sällskapskrets har att
bjuda. Gå vi till det sista tecknet i djurkretsen, fiskarne,
så hafva de en gång burit Venus-Dione och Cupido så
varligt genom hafvet, att Ovidius ansett dem för deras
möda värda en af hans vackra sånger (Fasti II, 459 ff.).
Föreställningen om en kvinna, stående på ryggen af en
stjärnbild, erbjuder sig ju här af sig själf. Gå vi till
konstellationerna utanför zodiaken, finna vi bland andra
den välbekante mångbesjungne vingade hästen, och huru
är det möjligt att se honom, utan att tänka på den mängd
af lycklige ocb olycklige skalder, som i helig yra bestigit
hans rygg, några för att göra färder af berusande sällhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:21:24 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gudasaga/0468.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free