Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Boken. Varelsernas och tingens bestämmelse - II. Naturens plan. — Instinkt och förnuft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tydligt Försynens röst för hans barn diktera reglerna för
deras hvardagliga lefnadssätt.» Inom hela lifvets republik,
låtom oss tillägga det, synes den vise oah förutseende
Skaparens hand för de ögon som se riktigt: och när tviflet
kommer och sprider förvirring i vår själ, skola vi icke
kunna göra bättre än att uppmärksamt studera naturen; ty
för de menniskor, som ega känsla för det sköna och sanna,
skall skapelsens glänsande skådespel snart skingra molnen
och återföra till dem ljuset.
Under det jag skrifver dessa rader (i en anspråkslös
skogsdunge, der fåglarna känna mig), har jag framför mig
ett näktergalsbo. Fyra nakna och skälfvande ungar äro
der hopklämda intill hvarandra, så nära att man nästan
endast kan urskilja deras stora hufvuden och jemförelsevis ännu
större svarta ögon. De utkläcktes i förrgår och i går, de
se ingenting och veta ännu icke, om det finnes träd och
ljus till. De skulle omkomma mycket snart, om de blefve
öfvergifna. Men deras unga föräldrars hjertan klappa för
dem af en verkligt moderlig ömhet. De äro der båda två,
far och mor, de sitta på boets kanter tätt intill hvarandra.
De sänka sina näbb ned mot ungarnas fyra öppna gap; ni
skulle se, med hvilken styrka dessa redan sträcka på halsen.
Och fadren och modren, som i sin strupe ha föda till dem,
hälla sålunda under flera minuter i dem den första födan,
deras blifvande närings honung och mjölk. Hvilken
förtjusande familj, och hvad de alla sex älska lifvet! Solens
strålar regna ned mellan grenarna och vällukterna stiga upp
ur dalen: det är lifvet, som njuter i ljuset, i den ljufva
majvärmen. Ibland inställa de små föräldrarna sin
utdelning af födoämnen och betrakta sina nyfödda med denna
mine af belåtenhet och dessa täcka rörelser med hufvudet,
som man är van att finna hos fåglarna. De betrakta äfven
hvarandra i tysthet, de båda, och deras hufvuden närmas
ännu en gång till hvarandra. De förena sina näbb liksom
till en kärlekskyss. Och se, nu börja de rådslå med
hvarandra. En sky afkyler luften. Fadren flyger bort; den
unga modren stiger sakta ned i boet, der hon lägger sig
på sina skälfvande små; hon betäcker dem med sina vingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
