Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fruktens och fröens vandringar - Den mikroskopiska växtverlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Först gro lafvarnes ditflugna sporer på den fuktiga stenen,
öfverdraga den med en färgad skorpa och bilda genom sin
förmultningsprocess det första tunna humuslagret, som sålunda
utgör grundlaget för högre vegetabiliers utveckling. Efter dem
följa mossor, ljung eller gräsarter, och efter en lång tids
förlopp visar sig på särdeles gynnade ställen en torftig buske,
som har all möda att uppehålla sin eländiga tillvaro, utsatt
såsom han är för alla väderlekens nyckfulla vexlingar på sin
magra växtort. Han banar likväl väg för ett kraftigare, mera
af lyckan gynnadt slägte, och allt eftersom vegetationen med
hvarje år tilltager och nya hinder läggas i vägen för vindarnes
och regnströmmarnes förstörande och bortsvämmande våld,
hopa sig de fallande bladen mer och mer till ett fruktbart
humuslager, tills slutligen den stolte skogsmonarken utbreder
sina mäktiga armar och lyfter sitt majestätiska hufvud mot
molnen.
—
FJORTONDE KAPITLET.
Den mikroskopiska växtverlden.
Obestämda gränser mellan växt- och djurverlden. — De enklaste mikroskopiska
växtformerna. — Protococcusarterna. — Oscillatorierna. — Volvocinerna. —
Desmidiaceerna. — Diatomaceerna. — Deras stora vigt i hafvets ekonomi. —
Deras geologiska betydelse.
—
Gränserna emellan växt- och djurverlden äro alldeles icke
så skarpt betecknade som man skulle kunna tro, när man blott
tager båda rikenas högre organiserade klasser i betraktande.
Ingen kan tvifla på den vegetabiliska naturen hos det vid
sin torfva bundna trädet eller vilja räkna den lättbevingade
fågeln till växterna; men hos de lägsta och minsta formerna
af det organiska lifvet bortfaller rörelsen såsom särskiljande
kännetecken, fastän den förr ansågs för djurens uteslutande
attribut. Nyare forskningar hafva nemligen lärt oss, att
tångens groddkorn efter sönderspringandet af de celler, i hvilka
de först utbildades, fritt och af egen kraft simma omkring
medelst samma flimmerhår, som förmedla de lägsta djurens
artförändringar, och att de först efter en kort vandringsperiod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
