- Project Runeberg -  Gud i naturen /
375

(1865) [MARC] Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en afsats med 45 graders lutning och det på kortare tid än
man behöfver till att berätta huru han dervid går tillväga.

Så förenar sig på ett mästerligt sätt den största kraft med
en beundransvärd böjlighet uti elefantbenens byggnad, hvarom de
gamle berättade den fabeln, att de alls icke hade några
ledgångar, så att djuret alltid sof stående och ej mera kunde resa
sig upp, när det en gång fallit omkull.

Vid gåendet uppbäres kroppens tyngd utaf en del af
rörelseapparaten, under det en annan del deraf skjuter den
framåt, så att djuret dervid alltid hvilar på marken; men vid språng
kastas kroppen i luften för att på längre eller kortare afstånd
åter falla ned på jorden. Detta rörelsesätt åstadkommes
genom plötslig sträckning af bakbenen, som befinna sig i stark
krökning, och den kraft och energi, hvarmed den utföres,
beror alltså naturligtvis af dessa partiers längd och styrka.

Kattslägtena äro hänvisade till att smyga sig på sitt rof
och merändels dolda i bakhåll skjuta löst på sitt plötsligt
öfverraskade byte som blixten ur ett olycksdigert moln. Man
ser derföre äfven huru förträffligt deras muskulösa bakben äro
egnade till att kasta fram den smärta kroppen, ty de långa
benpiporna uti deras lår, underben och fötter kunna böjas
nära tillsammans och låta sedan plötsligt utsträcka sig med
väldig kraft. Så kan lejonet göra trettio fot långa språng,
och från ett ännu större afstånd störtar tigern med ett enda
hopp på det rådjur eller antilop, som deras olyckliga öde fört
i hans närhet.

Utmärkta genom sin färdighet i språng äro äfven
alpgetterna och stenbockarne, som i sitt bergiga hemlands klippkaos
väl behöfde denna egenskap.

Det är svårt att säga någonting bestämdt och tillförlitligt
om alpgetens underbara språngkraft. Säkert är emellertid att
hon utan försprång hoppar öfver 16—18 fot breda klyftor,
vågar språng ned i djup af 24 fot och derutöfver samt i en enda
sats springer öfver 14 fot höga, lodräta murar, hvarvid hon
på den andra sidan genast står stadigt på alla fyra fötterna.

Förirrar hon sig under språnget till klippväggar, der hon
hvarken kan komma framåt eller tillbaka, så studsar hon ett
ögonblick, mäter raskt den närmaste branten, lägger sig nästan
på buken emot klippan och gör hellre ett lifsfarligt språng än
öfverlemnar sig åt fienden. Kommer hon ut på en smal

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudnatur2/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free