Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid ett tillfälle, då jag hade föredragit ett mål och
konungen icke var nöjd med det beslut, som statsrådet
tillstyrkt i detsamma, utan dikterade ett annat för grefve
Lewenhaupt, som skref det i brädden på listan, yttrade
grefve Lewenhaupt, sedan konungens dicté var slut: »Det
fattas ett ord, Sire.» Konungen: »Tag om.» Lewenhaupt
läste då upp det, han skrifvit. Konungen: »Nej, visst inte,
det fattas ingenting.» Lewenhaupt: »Jo, det fattas ett ord,
Sire.» Konungen: »Visst inte, säger jag er.» Lewenhaupt:
»Men det är säkert, Sire, att det fattas ett ord.» Konungen,
mycket uppbragt: »Tig, jag befaller det!», och därpå,
vändande sig till mig, fortfor han: »Se bara, de här ungdomarna,
som jag har uppfostrat, våga redan säga emot mig till en
sådan grad.» Då teg Lewenhaupt försiktigtvis, ty det hade
icke gått an eller varit rådligt att spänna bågen högre.
I saken hade Lewenhaupt rätt; det felades verkligen ett
ord, men det betydde icke något, ty beslutet skulle
öfver-sättas på svenska af mig, och då skulle nog det felande
ordet ha kommit dit, om det hade behöfts; nu behöfdes det
icke, ty efter diskussion i konseljen frångick konungen
sin tanke och gillade statsrådets.
(Betydelselös anekdot om en tidningsläsning för konnngen.)
Det hände en gång under min föredragning, att
kammartjänaren kom in och sade, att drottningens kammarfru
vore där och på H. Maj:ts vägnar begärde att få ett visst,
henne tillhörigt garnityr. Karl Johan tog då fram en nyckel och
lämnade den till kammartjänaren, som då gick till sängen,
drog undan den ett stycke, och bakom den befanns ett
jäm-skåp med konstlås, som kammartjänaren öppnade med den
erhållna nyckeln och framtog därur ett schatull, som han
bar fram till konungen, hvilken då med en annan nyckel
öppnade schatullet, hvarur han sedan tog det begärda
garni-tyret och lämnade det till kammartjänaren, som därpå åter
insatte schatullet i skåpet, igenläste det, satte sängen rätt
igen och återlämnade nyckeln till konungen. Bra gärna
skulle jag hafva velat kasta mina blickar uti schatullet för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
