Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Stryparna från Gula floden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PIRATERNA PÄ GULA FLODEN
91
VIII.
STRYPARNA FRÄN GULA FLODEN.
Allt hade åter blivit tyst som i graven, medan de
två ynglingarna pä alla fyra närmade sig lagerhuset
för att se vad som blivit av dess båda vaktare. Ingen
av dem hade i allt skjutandet givit något livstecken
ifrån sig. Detta var ju en sak, som man måste lägga
märke till. Båda lyssnade med spänd uppmärksamhet,
men allt var tyst, ja, en mycket hemsk och enerverande
tystnad.
Kurt viskade till Willy:
— Vad tror du?
— Antingen att de rymt eller äro dödade.
I samma stund var det något, som prasslade till
alldeles vid Kurts ena sida, och i detta ögonblick
smällde åter ett skott. Någon träff blev det inte, men Kurt
dröjde icke med att svara, siktande precis åt det håll,
där han hört skottet avlossas, men därför inte sett
någon blixt. Genast hördes ett kort rop och därpå
ljudet av springande steg.
Kurt ämnade oförfärat taga upp förföljandet, men
hejdades av Willy som fick honom om armen och
utbrast:
— Vanvett!... Vi lia ju inte en aning om, hur
många det kan vara. Och nu när vi inte ha en enda
man till hjälp.
Svaret från Kurt kom inte genast. Men darfor
var det visst inte meningen att han tänkte stanna
där han var. Hastigt hade ban gjort upp en plan da
ban sade:
- Det kommer att kosta några skott, men kan nu
inte hjälpas. Du glider vidare ned mot lagerhuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
